Jag har länge tänkt att jag vill närma mig Reggio Emilia filosofin. Jag har en nyfikenhet som inte släpper greppet om mig. Men jag har nu insett att jag tar ett avstamp ur bla Reggio Emilia filosofin mot något som jag inte riktigt vet vart jag hamnar i. Det känns lite som att jag står vid ett vägskäl. En kurskamrat beskrev så bra hur hon tänker. Hon tänker att hon hoppar på en studsmatta mot något. Jag citerar min kurskamrat "... jag står där och hoppar och
försöker nå något. och oavsett om jag når det eller inte så kommer jag
landa på studsmattan igen för mer fart. så egentligen försöker jag bara
ta mitt avstamp i reggio för att nå något jag inte vet än. men utan
reggio hade jag inte kommit speciellt högt, vilket gör att det inte är
oviktigt ändå..."
Min resa är definitivt ganska krokig ibland och lite rak ibland. Och beroende på olika möten med barnen och med andra pedagoger, bloggare, kursare är jag säker på att jag kommer göra många nya kullerbyttor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar