Kort efter samtalet med Simon bestämde vi oss för att vara glada igen. När jag tänker tillbaka var det nog en överlevnadstanke. Vi visste i nu läget inte om det skulle komma efterskalv, i vilken omfattning i så fall osv. Regnet öste ner, det var gråmulet och i största allmänhet väldigt dystert. Det fick kosta vad det ville, vi tog taxi till Malaguzzi centrat. Åh, vilken upplevelse, jag blir varm i kroppen när jag tänker på det. Så väl bemötta av personalen. Vi började med att titta på en utställning från, jag tror, en förskola. Tyvärr fick vi inte ta bilder där. Det var spännande. Vi vandrade vidare och fastnade vid en "bioduk" där vi fick se två olika filmer från en förskola. Tyvärr inget ljud men det gjorde inte så mycket, bara att få se och ta in med ögonen ledde till att många tankar sattes igång.
En av många reflektioner jag bär med mig från besöket är:
Behövs frågor för att processen skall gå framåt? Har inte kommit så långt i mina reflektioner kring denna reflektion ...
