Två år drygt har gått ...

Tiden flyger fram och jag hade nästan glömt av att jag har en blogg. Blev nyfiken nu på min egna blogg och var tvungen att ta en titt. Jösses vad mycket som hänt sedan sist jag besökte mig själv. Då, den 25/9 hade jag arbetat som pedagogista i några månader. Nu har det gått nästan tre år. Mitt sista inlägg handlade om demokrati och dess självklarhet i förskolan. Jag tänker som jag tänkte då, att det är självklart att demokrati är en självklarhet i förskolan (men för den saken skull är det inte självklart att det är demokrati som efterlevs).

Demokrati

 

 

Är demokrati på förskolan en självklarhet?

I första kapitlet i Lpfö 98/10 kan man läsa:
"Förskolan vilar på demokratins grund. Skollagen (2010:800) slår fast att utbildningen i förskolan syftar till att barn ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. En viktig uppgift för förskolan är att förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Var och en som verkar inom förskolan ska främja aktningen för varje människas egenvärde och respekten för vår gemensamma miljö."

 

Jag säger JAAAAA på frågan ovan! Det är vårt viktigaste uppdrag och citatet ovan borde vara en självklarhet för ALLA som verkar i förskolan. Tyvärr är det inte svaret för alla...

 







Just det ja!

Fräschar upp mig lite och läser återigen några böcker. Jag behöver uppdatera mig.

”Vi behöver en lärare som ibland är regissör, ibland manusförfattare, ibland ridå och fond och ibland sufflör. En lärare som är både mild och sträng, som är ljussättare, som fördelar färger och som till och med är publik – åskådaren som betraktar, klappar i händerna ibland, eller förblir tyst, fylld av känslor, som ibland bedömer skeptiskt och vid andra tillfällen applåderar med entusiasm.”

 

Loris Malaguzzi(ur Att göra lärandet synligt)

 

 

Spänner ögonen i texten och tankarna snurrar. Lärandet stannar inte utan fortsätter och nya upptäckter tar fart. Ja, det är ju sådan rollen är. Vi som arbetar med barn behöver skaffa oss många olika verktyg. Mångfalden av våra olikheter kryddar "grytan" och mötet med barnen blir ett spännande äventyr!

Ja visst gör det ont...

Ja visst gör det ont när knoppar brister.Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka? Höljet var ju knoppen hela vintern. Vad är det för nytt, som tär och spränger? Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och det som stänger.

Karin Boye

 

Jag vet att det inte är vår, fast för mig känns nästan hösten som i dikten ovan.
Som Linda Linder skriver:

"Nu är det jobbigt! Introduktionerna för de nya barnen börjar ta ut sin rätt, likaså alla omorganisationer, grupper som flyttat vidare ett steg i huset, pedagoger som följt med. Nya konstellationer- vi ska hitta varandra, vi ska hitta på vår nya hemvist, vi ska organisera oss samtidigt som vi står mitt i verksamheten varje dag, vi ska...vi ska....vi ska..."

Nu måste vi landa tänker jag. Landa i allt vi gör, har gjort och vill göra. Kämpa på där ute!

Ett år sen sist ...

Så sitter jag här ... ett knappt år senare

Var skall jag börja? Jag börjar HÄR och NU. Mitt liv ser annorlunda ut nu mot DÅ. Jag har pluggat KLART. Jag har nytt JOBB. Jag får bita mig i läppen när jag tänker på min nya roll. Jag har börjat arbeta som PEDAGOGISTA. Jo det är sant! De senaste årens slit med jobb och studier har gett lön för mödan. Och nu har faktiskt min dröm gått i uppfyllese. Namnet på bloggen är en spegling av något som jag ville förverkliga. Det är nu verklighet. Men jag slutar inte att drömma och jag har fler drömmar som kommer att gå i uppfyllelse, det är jag övertygad om. Det ända som kan stoppa mig är jag själv.

Föränderlighet

 

Bilden är tagen på förskolan vi besökte i Reggio Emilia

 

I torsdags när jag var på kursen (pedagoista) reflekterade vi över många intressanta saker. Jag skrev så det gjorde ont i fingrarna :) Pernilla Mårtensson, en av våra lärare, tog bland annat  upp pedagogistarollens uppkomst, hur arbetet som pedagogista ser ut i Italien och hur den ser ut i Sverige. Hon berättade också på ett målande sätt om några av hennes möten med Loriz Malaguzzi. Vem var denna man? Som jag tolkar det var han en man som fascinerade många då som nu. En revolutionär!

 

Undra hur det hade sett ut idag om Malaguzzi forfarande levde? På min början av denna" Reggio Emilia resa" som jag vill kalla det, upplevde jag det konstigt och lite jobbigt att Malaguzzi inte skrivit så mycket om filosfin. Jag ville veta VAD, HUR, VARFÖR osv. Gärna ha en mall att luta mig emot. Jag har läst i någon kursbok för några år sedan att Malaguzzi förespråkade att vi gärna får komma och besöka Reggio Emilia, men när vi kommit hem glömma det vi upplevt. Vad då glömma tänkte jag då! Men jag förstår bättre nu. Vi kan inte tro att vi kan kopiera eller ta efter eller göra som man gör Reggio Emilia. Det har jag fått erfara själv då jag var där. Men vi kan inspireras och framför allt göra om det till vårt. Så tänker vi på Viljan (min arbetsplats). Vi reflekterar, tar emot, gör om det till vårt och provar oss fram. Det är spännande, utmanande men framför allt utvecklande.

 

Många saker  i torsdags som vi fick reflektera kring skapade ytterligere frågor hos mig, men jag fick även lite nyare perspektiv. Under hela lektionen kunde jag skapa mig egna metaforer av det som sades och koppla till mitt besök i Reggio Emilia. Pernilla berättade att det skapades kaos i henne efter hennes första besök i Reggio Emilia. Jag är beredd att hålla med. På ett kittlande sätt pirrar det till i magen när jag tänker tillbaka på vår (min och min vänninas) resa. Jag planerar att åka dit igen ... snart!

 

"Det måste finnas en föränderlighet, vi ska inte tro att vi är säkra" (Pernilla Mårtensson). Denna mening har etsat sig fast hos mig. Jag bollade denna mening på Reggio Emilia sidan på facebook och fick många kloka reflektioner. Kloka bloggvännen och pedagogistan Mia Andersson skrev bl a

 

Viktigt att tänka kring föränderlighet för att motverka att makt,

rädslor och kultur blir cementerade och ett hinder för att verka för en miljö

som lägger fokus på barns inflytande. "utan föränderlighet ingen kreativitet,

 och utan kreativitet så stangnerar samhället"

 

När jag tänker på föränderlighet går mina tankar till delaktighet. Barnens delaktighet i sitt sammanhang tillsammans i kollektivet. Demokrati kommer osökt upp i mina tankar också. Och som  Mia skriver, utan föränderlighet ingen kreativitet. Utan problem kan jag koppla begreppet förenderlighet till min arbetsplats och hur vi ständigt arbetar för att hitta nya utmaningar där barnens inflytande och kreativitet ligger till grund för hur vi bygger vår miljö. Igår hade vi föräldrarmöte på min förskola. Temat för kvällen var Värdegrunden. Vi har gnetat oss igenom och tragglat oss svettiga över hur vi arbetar och vilka värdeord vi vill lyfta fram i vår värdegrund. Det var så spännande och utmanade att få berätta för våra föräldrar hur vi arbetar, tänker osv utifrån våra tre värdeord som är LIKVÄRDIGHET, NÄRVARO OCH LUSTFYLLDHET. Varför jag tar upp detta i sammanhanget är för att vi har med oss vår värdegrund och styrdokumenten då vi arbetar med föränderlighet i bla vår miljö.

 

Något att ta till sig och fundera kring är Carlina Rinaldis ord som jag kopplar till värdegrunden.

 

"Där demokrati utövas pågår ofra ett lärande.

Vi bygger inte förskolor och skolor - vi bygger för ett nytt globalt

demokratiskt medborgarskap - skolor är ett bra verktyg för detta"

 

 

 

 

 

 

 

 

 





Lunchmöte och ny kurs!

Tidigare i veckan träffade jag min "kompanjon" och vän Nina för att planera höstens upplägg :) Det pirrar i hela mig när jag tänker på alla våra utmaningar! Först ska vi träffa studenter i Varberg och Borås (som går bildspecialisering) 4 heldagar och ha seminarium och sen ska vi träffa verksamma pedagoger en halvdag där vi skall mini-föreläsa. Det känns så bra att vår lärare Mats har kokat ihop oss, mig och Nina! Alltid lika inspirerande och spännande att reflektera, fundera och samtala med Nina.

Det hände mycket denna veckan! Jag började även Pedagogista kursen, tjoho! Som jag väntat och längtat. Historien bakom RE filosofins uppkomst är alltid matnyttigt och vår lärare Tarja Häikiö tog upp många bra händelser som påverkat. När Tarja visade personliga bilder från Reggio Emilia blev jag helt varm i hjärtat. Jag är fortfarande kär i den staden!
Just nu jobbar jag med att förankra mycket av det Tarja tog upp ...

• Metaforens betydelse i barns lärande - allt skall förstås i ett större perspektiv ...
• Kvalite hänger ihop med vår medvetenhet ...
• Förmågan att leka är grunden för metaforen
• Pedagogistans utmaning - att hitta metanivån
• Förmågan att abstrahera
• Dewey - Piaget - Vygotskij - Freinet

"Barn är allt samtidigt hela tiden" (Tarja Häikiö)