Ja visst gör det ont...

Ja visst gör det ont när knoppar brister.Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka? Höljet var ju knoppen hela vintern. Vad är det för nytt, som tär och spränger? Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och det som stänger.

Karin Boye

 

Jag vet att det inte är vår, fast för mig känns nästan hösten som i dikten ovan.
Som Linda Linder skriver:

"Nu är det jobbigt! Introduktionerna för de nya barnen börjar ta ut sin rätt, likaså alla omorganisationer, grupper som flyttat vidare ett steg i huset, pedagoger som följt med. Nya konstellationer- vi ska hitta varandra, vi ska hitta på vår nya hemvist, vi ska organisera oss samtidigt som vi står mitt i verksamheten varje dag, vi ska...vi ska....vi ska..."

Nu måste vi landa tänker jag. Landa i allt vi gör, har gjort och vill göra. Kämpa på där ute!