Så var det dags för nästa utmaning ...
Jag känner mig lyckligt lottad över att få chansen att återigen få lyfta mina tankar, upplevelser och dela med mig av dessa med andra. Imorgon är det dags att möta studenter. Förra gången mötte jag verksamma pedagoger och föreläste om hur man kan arbeta med barns inflytande i förskolan och hur vi gör på Viljan. Det ska bli spännande att träffa unga/äldre studenter som kanske inte har så mycket erfarenhet i bagaget, eller har mycket erfarenhet. Jag är spänd på deras frågor och funderingar och ser fram emot att utmanas och tänka, vrida och lufta mina egna tankar. Jag är helt övertygad om att jag kommer göra några kullerbyttor imorgon.
Morgondagen kommer att handla om mitt "misslyckade" projekt som jag hade under första delen av Ateljerista kursen. Jag ville utmana barnen (1,5-2 åringar) i deras möte med färg och följa deras process genom att vara en medforskande pedagog och jag ville även utmana mig själv och träna mig på att ställa de "rätta" frågorna. Detta var första gången jag arbetade med likande projekt med så små barn. Många tårar, slit och gräl med mig själv blev det. Kunde det vara sant att jag styrde allt?? Hela projektet utmynnade i att det blev så uppenbart att jag styrde hela projektet, jag gav inte barnen en chans att visa vad de EGENTLIGEN ville och var intresserade av. Att utmana 1,5 - 2 åringar som kanske inte har språket blev en sån jätte stor utmaning och när ett barn tappade intresset helt ... ja då kändes det så fruktansvärt!!! Många aha upplevelser fick jag såsom Vad fick mig att tro att jag ensam skulle kunna både dokumentera, observera, vara medforskande, ställa utmanande frågor, visa intresse, vara en inspiratör på samma gång???? Jag är så tacksam att jag "misslyckades" för om jag inte gjort det, så skulle jag inte gjort den frivolt jag gjorde och fått fatt på mitt egna agerande och lärande. Nu låter det nog som jag inte har jobbat med projekt tidigare. Det har jag flera gånger om. Men denna gången blev det så tydligt för mig, hur jag INTE vill vara som pedagog, att det finns så många dilemman på vägen som kan inträffa. Det här är med all säkerhet INTE sista gången jag "misslyckas", och det hoppas jag inte på heller. Jag vill fortsätta att utmanas och utmana.
1 kommentar:
"Jag är så tacksam att jag "misslyckades" för om jag inte gjort det, så skulle jag inte gjort den frivolt jag gjorde och fått fatt på mitt egna agerande och lärande."
I hope to have understood the issue. Then failing, in education, is a possibility and an opportunity of learning. Gianni Rodari used to say: "By making mistakes, we invent". It is true, mainly in education, and this is a point we have to take care of. And it is also a possibility that we have to defend in a (pre)school world in which there are always more and more attitudes to assess children.
Hej, C.
Skicka en kommentar