Ateljerista kursen

Mina reflektioner från först kurstillfället ...

Det första som slår mig med häpnad är i vilken miljö jag befinner mig i. En oerhört vacker utsikt över havet gör mig både glad och tillfreds i mötet med mina kursdeltagare. Det går inte att undgå att bli intresserad och inspirerad av våra lärare Mats och Marie när de berättar kursens upplägg och vad som förväntas av oss elever. Mats har jag haft förmånen att möta när jag gick Reggio Emilia A i Borås ht 2008. Min spänning och entusiasm ökade när vi kom till bildsalen några trappor upp. Återigen slås jag av utsikten med havet, båtarna, kobbarna och allt det andra vackra som jag såg bortom horisonten. Jag kände en iver, jag ville börja skapa!

Det första vi fick göra var att skriva våra namn på ett stort papper med pastellfärger. Vi skulle sedan binda ihop allas namn med ändarna och sedan färglägga. Vi kunde välja mellan "flaskfärg", tempera och akryl. Det kändes spännande och härligt att skapa tillsammans med de andra. Jag tyckte mest om att måla med flaskfärgen, det kändes mest följsamt. Akrylfärgen kändes blank och len att jobba med medan temperafärgen kändes tråkig. Jag har inte målat så mycket med andra färger än "flaskfärg" så det var riktigt spännande att prova på de andra färgerna också. En tanke som flög upp i mitt huvud mitt i mitt skapande var att jag mindes tillbaka på tiden då jag målade mycket i min ungdom. Jag fick en deja-vu känsla som kändes trygg och härlig. När alla hade målat klart satte vi upp våra alster på väggarna. När min blick mötte pappret med temperafärgerna slogs jag av en kraftig känsla av Picasso! Den såg ut som en Picassomålning.

Vi avslutade dagen med att prata kring pedagogisk dokumentation. Vad är det egentligen? Jo, det är att uppmärksamma barnens läroprocesser tillsammans med tex en kollega. Detta är inget nytt för mig då vi arbetar med pedagogisk dokumentation på mitt arbete. En fråga som ställdes var Hur kan den hjälpa oss framåt? Så som jag ser det kan den hjälpa oss framåt genom att bla synliggöra barnens läroprocesser. Att jag tillsammans med en kollega får reflektera gör att det som visas på tex en bild blir mer sann då jag får möjlighet att vidga mina tankar kring bilden och vad som händer.

Sammanfattande reflektion av dagen

Idag utmanades jag att fritt skapa kring ett bestämt tema. Att få vara den som skapar istället för att vara den medforskande pedagogen kring ett skapande som barnen gör, kändes oerhört inspirerande. Jag började med att skriva mitt namn som till sist blev en stor bild. De olika materialen fick mig att känna olika saker. Processen idag kändes uttömmande och utmanande men skapade ändå ett intresse att jobba vidare med. Tankar som jag stötte på under min process var bla Hur kan jag jobba med mina små som är 1,5 år på detta sätt? Vad kan vi förvänta av oss av de små? Hur pratar jag kring bilden med de små?

 Vad innebär det för mig att gå denna kurs?

• Jag vill utmana mig själv
• Så frön i mitt arbetslag
• Skaffa mig verktyg att arbeta med pedagogisk dokumentation

 Marie påpekade i slutet av dagen att "... våga vara i osäkerheten". Det är något som jag ska ta med mig under resans gång och utmana mig själv att verkligen våga att vara i osäkerheten.

Att våga ...

Min dotter Alva utmanar sig själv ...

Förundran

I slutet av Atejerista kursen, kommer inte ihåg vilket tillfälle det var, fick vi frågan av en kursledare:
 Vad har du förundrats över idag? Jag minns att jag förundrats över att jag inte stressat upp mig över att vi skulle redovisa vårt projekt för våra kurskamrater. Jag hade haft en lugn och härlig morgon med familjen och helt släppt min nervositet över redovisningen. Känslan var härlig och det kändes skönt att få reflektera över. Att låta sig själv och andra tänka till och reflektera över vad de förundrats över tror jag är viktigt och öppnar upp och släpper fram inre känslor.

"We have to convince ourselves that it is essential to preserve in children (and in ourselves)
the feeling of wonder and surprise. In fact, drawing, painting, and the use of all languages, are
experiences and explorations of life, of the sense, and of meanings. They are an expression of
urgency, desire, reassurance, research, hypotheses, readjustment, constructions and inventions."                                                                                                                                   Loris Malaguzzi

Vad är en medforskande pedagog?

För mig har det kommit att bli några nyckelbegrepp när jag tänker på vad en medforskande pedagog är för mig

• Utmana (förmågan att utmana barnens olika teorier och att problematisera som leder lärandet vidare)
• Inspiration (att låta sig inspireras av barnens nyfikenheter och hålla deras olika frågor vid liv och att själv vara en inspiratör)
• Möjliggörare (att kunna förhålla sig till barngruppen och deras utmaningar, skapa tron om att allt är möjligt, inte sätta gränser för vad som är möjligt)
• Reflekterande (vara lyhörd över vad jag uppfattar och över vilka signaler barnen ger och vilka signaler jag ger tillbaka, men framför allt reflektera över barnens läroprocesser)
• Flexibel (att kunna vara föränderlig och släppa taget, våga utmana både mig, mina kollegor och barnen)

Ännu ett viktigt begrepp "Den tredje pedagogen"

Att sätta barnen i fokus då vi planerar och utvecklar vår inne och ute miljö borde vara en självklarhet för oss som jobbar i förskolans värld. I Reggio Emilia filosofin har miljön ett sådant stort pedagogiskt värde, att man benämner den ”den tredje pedagogen”. Arbetar man Reggio Emilia inspirerat betonar man att miljön och arkitekturen måste beskriva på vilket sätt personalen vill närma sig barnen. Miljön är en pedagog som ska uppmuntra och inspirera barnen. Dessutom ska miljön utmana barnen i deras tankar och fantasi och främja dem till kunskap. Ofta konstruerar man miljön i form av ett torg/mötesplats likt en italiensk “piazza”. Man arbetar mestadels med rum i rummet och större rum skärmas av med hjälp av olika material, möblering och mindre utrymmen skapas. Beroende på hur verksamheten ser ut och utifrån barnens intressen förändras miljön. Vikten av att skapa sammanhang när miljöer skapas där barnet får förutsättningar för lärande där barnet själv kan tillägna sig kunskap, är en stor avsikt och vilja inom Reggio Emilia. Det är processen, inte produkten som skall avspeglas i miljön. Beroende på hur vi konstruerar miljön avspeglar bilden av vad vi kan komma att förvänta oss ska hända där, och då också vad vi förväntar oss av barnen. Rummen står på så sätt i kommunikation med oss, om vi ändrar miljön sänder vi ut nya budskap och det kommer ske saker på nya sätt i den nya miljön. Skapande och kreativitet står i fokus och då blir ett av de viktigaste rummen ateljén i Reggios förskolor. Ofta ligger ateljén centralt i förskolornas lokaler.

På min avdelning har vi en grundtanke om att fokusera kring barnen när vi planerar och utvecklar vår miljö och vår ambition är att använda den pedagogiska miljön som ett arbetsredskap. Vi vill anpassa miljön och materialet efter barnens intressen, behov och erfarenheter samt att miljön har en inbjudande och utforskande prägel. Vi arbetar ålders indelat för att lättare kunna anpassa vår miljö och material efter barnen. De ska själva kunna plocka fram det de vill jobba med utan att be en vuxen om hjälp. Vår ambition är att rummen skall tala till barnen; vad vill man göra här? Den estetiska utformningen är oerhört viktig, det skall vara vackert och tilltalande att vistas i miljön.

Viktiga begrepp

Pedagogisk dokumentation

För att möjliggöra kunskap och utveckling hos varje barn krävs observation och reflektion i ett socialt sammanhang. När vi observerar, analyserar och reflekterar över barn och vuxna i ett socialt sammanhang kan barns lärande och utveckling följas. Pedagogisk dokumentation är ett gemensamt verktyg och ett kollektivt reflektionsdokument pedagoger emellan eller mellan barn och pedagoger. Dokumentation blir alltså inte automatisk pedagogisk utan sker först då den används för bla att förstå tex en händelse ur fler synvinklar där nya beslut om utmaningar för barns och vuxnas lärande fattas. Dessutom handlar pedagogisk dokumentation om at synliggöra processer. Pedagogisk dokumentation kan ge oss svar på vad barn kan, hur de tänker och lär. Att drunka i dokumentation är inte så svårt då vi pedagoger ofta vill få med så mycket som möjligt, inte missa något med andra ord. Pedagogisk dokumentation speglar även vilken barnsyn vi har. När vi tex observarar hur miljön är utformad och hur självständig barnen får vara, kan visa oss hur vi tänker kring det kompetenta barnet. Hur jobbar man med pedagogiskdokumentation? Det är viktigt att vi bestämmer vad, hur och varför vi dokumenterar. Det är medlet, inte målet i sig som ska stå i fokus. Att man följer upp, analyserar och reflekterar över det man dokumenterar är också viktigt. Frågor som Hur gjorde vi? Vad ville vi? Hur gick det? Vad blev resultatet? Hur går vi nu vidare? är oerhört viktiga att jobba med.  Att dokumentera är ett sätt att komma närmare sin verksamheten för att bli medveten om vad som sker, hur man gör och varför.

Amazing children

“Our expectation of the child must be very flexible and varied. We must be able to be amazed and to enjoy-like the children often do. We must be able to catch the ball and toss it back to them in a way that makes the children want to continue the game with us, developing perhaps other games as we go along.”
- Loris Mallaguzzi

Det finns så mycket som denna man har sagt som jag förundras över. Just ordet förundras har jag etsat sig fast i mitt huvud. I fredags avslutade jag första delen av Ateljeristakursen i Varberg. Det kändes härligt men samtidigt väldigt tomt. Det tog ganska lång tid för mig att landa och jag är väldigt glad över att jag stannade en natt i Varberg med min sambo och några kära vänner.

Lärande och estetik

" ... man kan inte tala om lärande utan att samtidigt

tala om estetik. Och det är där

som atljén och ateljéristans

roll kommer in"

" ... man kan inte förstå det pedagogiska arbetet

i Reggio Emilia om man inte förstår

estetikens stora betydelse "

Vea Vecchi moderna barndom 3/06

Tar emot ...

Come away with me in the night
Come away with me
And I will write you a song

Come away with me on a bus
Come away where they can't tempt us
With their lies

I want to walk with you
On a cloudy day
In fields where the yellow grass grows knee-high
So won't you try to come

Come away with me and we'll kiss
On a mountaintop
Come away with me
And I'll never stop loving you

And I want to wake up with the rain
Falling on a tin roof
While I'm safe there in your arms
So all I ask is for you
To come away with me in the night
Come away with me 

Nora Jones

Magi

Håkan Hellström ... Slottskogsvallen ...

Jag blundar och tar in

Jag andas och blir hel

Jag lyssnar och drömmer mig bort

Jag känner en lättnad, finner ro

Reggio Emilia

‘The child has a hundred languages (and then a hundred hundred hundred more) but they steal ninety‐nine. The school and the culture separate the head from the body. They tell the child to think without their hands, to do and make without their head, to listen and not to speak, to understand without joy, to feel love and awe only at Easter and Christmas. They tell the child to discover the world that is already there.’

Loriz Malaguzzi

Efter andra världskriget tog slut, ville några föräldrar i Reggio Emilia (som ligger i Italien) ge sina barn möjlighet till ett liv de själva aldrig hade haft. De byggde därför en förskola där barnen kom att möta en pedagogik som skulle hjälpa dem till detta liv föräldrarna aldrig fått uppleva. Man ville bygga en egen förskola och målet var att skapa en ny pedagogisk verksamhet som grundade sig på tanken att barn har samma rättigheter som vuxna. Barnen skulle ha rätt att utveckla sina förmågor utifrån sina egna förutsättningar, de skulle respekteras och tas på allvar. En kort tid efter att man i Reggio Emilia börjat bygga förskolan fick läraren och psykologen Loris Malaguzzi höra talas om projektet. Han kom att bli förgrundsgestalten för den pedagogiska filosofi som vuxit fram och fortfarande utvecklas i Reggio Emilia. Loris Malaguzzi var barnomsorgschef fram till sin död i mitten av 90-talet och de kommunala förskolorna blev allt fler, idag finns det i Reggio Emilia närmare fyrtio förskolor i kommunal regi. Förskolorna har vuxit sig starka under de femtio år som gått, och en världsberömd pedagogisk filosofi har vuxit fram.

Här i Sverige finns ganska många förskolor som arbetar med det man kallar "Reggio Emilia-inspirationen". Det går inte att kopiera ett färdigt koncept och man talar inte om att man använder sig av "Reggio Emilia-pedagogik". Man utgår istället från ett sätt att tänka anpassat efter de omständigheter som råder. Det pedagogiska arbetet kan inte kedjas fast vid en metod utan är ständigt föränderligt och utvecklas hela tiden i takt med det moderna samhället. Att se barnen som kompetenta där miljön är den "3:e" pedagogen är fundamentala i denna filosofin.

Jag kom i kontakt med Reggio Emilia filosofin under min lärarutbildning (2001-2005). Ju mer jag läste om filosofin, ju mer ville jag veta. Här såddes ett frö som idag har börjat gro.

It´s now or never!

Ställ dig utanför din kontext

och våga skapa ett reflektionskaos,

för att möjliggöra en

förändring av vår värld

på lång sikt

Simone Armini, Ateljerista i Reggio Emilia

Med dessa ord välkomnar jag dig till min blogg! Här kommer du få följa min väg mot att förverkliga en dröm. Drömmen jag har kommer jag att berätta mer om längre fram.

Att samtala med generationen före mig, dvs 40-talister är intressant och många gånger väldigt givande. Så mycket erfarenhet, så mycket upptäckter. De flesta jag talat med har ungefär samma slutsats - att det var bättre förr. Men de allra flesta verkar tycka att de lyckligaste åren i deras liv var i 35-45 års åldern och det är dessa år de drömmer sig tillbaka till. Jag är 37 år gammal/ung, mitt i livet med andra ord. Enligt många, de bästa åren i ens liv. Jag är nog beredd om att hålla med, men med viss reservation. Fördelen med att uppnått denna ålder är att man tror att man känner sig själv, förmodligen har skaffat familj, bor där man vill, har arbete osv. Nackdelen är ALLT som man skall hinna med ... Stressen över allt som skall städas, handlas, fixas, grejjas med, barnen, jobbet osv osv. Förmodligen har man provat sina vingar och upptäckt att gräsen INTE är grönare på andra sidan, man har upplevt och upptäckt olika saker som satt sina spår i livet. Med tanken om att jag är MITT i livet bär jag med mig en dröm, eller rättade sagt flera drömmar, som de allra flesta kan jag tro. Jag vill med denna blogg låta andra få följa med på min resa mot min dröm!