Bilden är tagen på förskolan vi besökte i Reggio Emilia
I torsdags när jag var på kursen (pedagoista) reflekterade vi över många intressanta saker. Jag skrev så det gjorde ont i fingrarna :) Pernilla Mårtensson, en av våra lärare, tog bland annat upp pedagogistarollens uppkomst, hur arbetet som pedagogista ser ut i Italien och hur den ser ut i Sverige. Hon berättade också på ett målande sätt om några av hennes möten med Loriz Malaguzzi. Vem var denna man? Som jag tolkar det var han en man som fascinerade många då som nu. En revolutionär!
Undra hur det hade sett ut idag om Malaguzzi forfarande levde? På min början av denna" Reggio Emilia resa" som jag vill kalla det, upplevde jag det konstigt och lite jobbigt att Malaguzzi inte skrivit så mycket om filosfin. Jag ville veta VAD, HUR, VARFÖR osv. Gärna ha en mall att luta mig emot. Jag har läst i någon kursbok för några år sedan att Malaguzzi förespråkade att vi gärna får komma och besöka Reggio Emilia, men när vi kommit hem glömma det vi upplevt. Vad då glömma tänkte jag då! Men jag förstår bättre nu. Vi kan inte tro att vi kan kopiera eller ta efter eller göra som man gör Reggio Emilia. Det har jag fått erfara själv då jag var där. Men vi kan inspireras och framför allt göra om det till vårt. Så tänker vi på Viljan (min arbetsplats). Vi reflekterar, tar emot, gör om det till vårt och provar oss fram. Det är spännande, utmanande men framför allt utvecklande.
Många saker i torsdags som vi fick reflektera kring skapade ytterligere frågor hos mig, men jag fick även lite nyare perspektiv. Under hela lektionen kunde jag skapa mig egna metaforer av det som sades och koppla till mitt besök i Reggio Emilia. Pernilla berättade att det skapades kaos i henne efter hennes första besök i Reggio Emilia. Jag är beredd att hålla med. På ett kittlande sätt pirrar det till i magen när jag tänker tillbaka på vår (min och min vänninas) resa. Jag planerar att åka dit igen ... snart!
"Det måste finnas en föränderlighet, vi ska inte tro att vi är säkra" (Pernilla Mårtensson). Denna mening har etsat sig fast hos mig. Jag bollade denna mening på Reggio Emilia sidan på facebook och fick många kloka reflektioner. Kloka bloggvännen och pedagogistan Mia Andersson skrev bl a
Viktigt att tänka kring föränderlighet för att motverka att makt,
rädslor och kultur blir cementerade och ett hinder för att verka för en miljö
som lägger fokus på barns inflytande. "utan föränderlighet ingen kreativitet,
och utan kreativitet så stangnerar samhället"
När jag tänker på föränderlighet går mina tankar till delaktighet. Barnens delaktighet i sitt sammanhang tillsammans i kollektivet. Demokrati kommer osökt upp i mina tankar också. Och som Mia skriver, utan föränderlighet ingen kreativitet. Utan problem kan jag koppla begreppet förenderlighet till min arbetsplats och hur vi ständigt arbetar för att hitta nya utmaningar där barnens inflytande och kreativitet ligger till grund för hur vi bygger vår miljö. Igår hade vi föräldrarmöte på min förskola. Temat för kvällen var Värdegrunden. Vi har gnetat oss igenom och tragglat oss svettiga över hur vi arbetar och vilka värdeord vi vill lyfta fram i vår värdegrund. Det var så spännande och utmanade att få berätta för våra föräldrar hur vi arbetar, tänker osv utifrån våra tre värdeord som är LIKVÄRDIGHET, NÄRVARO OCH LUSTFYLLDHET. Varför jag tar upp detta i sammanhanget är för att vi har med oss vår värdegrund och styrdokumenten då vi arbetar med föränderlighet i bla vår miljö.
Något att ta till sig och fundera kring är Carlina Rinaldis ord som jag kopplar till värdegrunden.
"Där demokrati utövas pågår ofra ett lärande.
Vi bygger inte förskolor och skolor - vi bygger för ett nytt globalt
demokratiskt medborgarskap - skolor är ett bra verktyg för detta"
