För ett år sedan ...

... startade jag denna bloggen. Min lust att dela med mig med andra och få reflektera tillsammans knuffade igång mig och här är jag nu - ett år senare. Men om jag tänker efter riktigt noga så var det ju också för att jag har många drömmar... En av de är att åka till Reggio Emilia. Som ni vet är jag där om en vecka och det känns så spännande så jag spricker nog snart. Det är svårt att inte tänka innan hur det kanske kommer att bli. " ...hur det kanske kommer att bli ..." är jag bra på att tänka och jag tränar mig och tränar mig på att INTE tänka så. Men det är svårt, väldigt svårt. Framför allt i vardagen. Det är så lätt att falla in i dessa tankar om "...det blir nog såhär, eller såhär ..." Min resa, eller vår resa (min kära vän Bente följer med) kan inte bli annat än succé! Vi pratar fram och tillbaka hur vi skall lägga upp vår resa. Just nu har vi bokat första och sista natten bara. Vår kontakt i Guastalla (tack Cristian!) har gett oss möjlighet att besöka en förskola en dag, vilket är fantastiskt! Vi kommer förmodligen att bo i Reggio Emilia stad de andra tre nätterna. Där kommer vi givetvis besöka Reggio Children.

Det pirrar, svirrar och svichar i tankarna nu!

 

Min bloggtid är knapp och jag brottas med tiden åter och återigen ... Mitt upp i all OTID kom något oväntat till mig ... En resa till Bassa blev möjlig och jag har hoppat på denna fantastiska möjlighet! Jag får bita mig i läppen om och om igen. Är det verkligen sant? Ja, det är sant! Om några veckor kommer jag befinna mig någonstans på bilden ovan :) Det pirrar, svirrar och snurrar i hela kroppen!

Det ända jag har bestämt mig för inför resan och detta äventyr är att jag skall försöka öppna upp varenda sinne hos mig själv, inte tänka innan på vad jag eventuellt kommer att få uppleva :)