"Att få möjlighet att förändra sin förståelse genom att vara i sammanhang där man får tänka på flera sätt, pröva, misslyckas och lyckas och möta andras sätt att göra är som jag ser det ett arbetssätt som iscensätter delaktighet."
Birgitta Kennedy, pedagogista på förskolan Trollet i Kalmar
Vår pedagogiska miljö där barnen vistas i en stor del av sin uppväxt kräver många och långa samtal mellan pedagoger och mellan pedagoger och barn. Men hur skapar vi då en miljö där meningsskapande, demokrati och det lustfyllda lärandet får lysa? Det återkommande HURET som många med mig brottas med sätter igång många tankesnurrar. Det är lätt att fortsätta i gamla mönster som alltid "funkat". Det blir ett "tuggummi" träsk där man bara trampar och trampar utan att ha varken barn eller sig själv med på tåget. Jag tänker att vi måste börja med oss själva. Vad har jag för människosyn? Vad har jag för tankar kring demokrati? Hur kan barnens delaktighet lysa igenom vår verksamhet etc etc.
Våga vara i osäkerheten är något som jag skrivit om tidigare här på bloggen. I allra högsta grad tänker jag att vi måste våga vara i osäkerheten, lyssna - verkligen LYSSNA och se vad barnen säger och gör. Lyfta upp våra observationer och reflektioner till en META nivå och tänka - VAD ÄR DET EGENTLIGEN BARNEN GÖR I VÅR MILJÖ? VAD VISAR DE INTRESSE FÖR? För jag tänker att miljön som vi vistas i tillsammans med barnen skall inte bara vara intressant, lärorik och vacker. Den skall fram för allt inspirera, locka till lärande och möten och sätta igång en FÖRUNDRAN!
