Börja om från början

Inför flytten till den avdelning jag arbetar på, har jag idag tillsammans med mina nygamla kollegor stött och blött våra tankar kring hur vi vill skapa en utmanande miljö. Jag och en kollega följer med 11 barn, tre "gamla" barn stannar kvar och tre nya barn börjar. Vi började så här ...

• Satte oss på golvet för att försöka få "samma" blick, samma ögonhöjd som barnen över avdelningen och dess rum
• Hur kan vi bygga vidare på det barnen visar oss idag att de tycker är roligt?
• Hur kan vi utmana barnen vidare?
• Hur ser förutsättningarna ut inför "bygget" av den nya avdelningen?
• Vad vill vi ge barnen för förutsättningar i starten?
• Vad ska vi lägga fokus på den första tiden?

Vi stötte och blötte våra tankar, resonerade oss fram och tillbaka. Vad, hur och varför vill vi bygga och konsturera vår miljö var naturligtvis i fokus. Men eftersom en ny konstalation av grupp skall lära känna varandra, är det viktigaste för oss att skapa gemenskap och trygghet, detta kommer att vara fokus så länge som barnen behöver. Vår miljö, den tredje pedagogen, är då ett oerhört viktigt verktyg för att skapa olika mötesplatser där barnen kan känna att de bla är med i ett socialt sammanhang. Vi drog möbler hit och dit, vi flyttade bord, mattor, lego mm. Det kändes inte bra, vi fick börja om från början igen. De flesta barnen har visat oss att de gillar att leka med och köra bilar. Hur kan vi utmana de vidare här funderade vi kring. Våra ideér resulterade i att vi vill skapa en "station" (rum i rummet) där vi tar in naturmaterial tex sand, jord, kvistar, kottar i en stor balja tillsammans med olika fordon. Många av barnen gillar just nu att leka roll-lekar också. Vi skapade en stor "station" (rum i rummet) där barnen kan klä ut sig med tex hjälmar, slipsar, mantlar, packa i och ur väskor, en hög hylla vände vi och lade på golvet, dockor i lådor, utklädningskläder i lådor osv. Några barn gillar att resa och förflyttar sig gärna med väskor och annat. Att bygga och konstruera är något som våra 11 barn som vi tar med oss till nya avdelningen har visat oss att de gillar att göra. Vi bestämde därför att göra en "station" med många olika byggmaterial såsom spillmaterial, kapplastavar, byggklossar i olika storlekar, mjuka kvadratiska små kuddar mm. Två podier skapades också. Här valde vi även att ta in olika djur såsom bondgårdsdjur, tigrar mm. Att röra sig på olika sätt verkar de flesta av barnen tycka om, det har de visat oss tydligt. Vi gjorde därför en "station" där barnen skall få möjlighet att träna sig bla sin balans då de klättrar, balanserar på olika spillmateril. För oss är det oerhört viktigt att barnen lotsar oss i vårt tänk kring hur miljön på avdelningen skall se ut. De äger så att säga miljön. Men eftersom vi inte vet vad de kommer att vilja göra när vi startar i augusti igen, får vi helt enkelt skapa förutsättningar för att utmana de. Vi är helt övertygade om att barnen ganska snabbt kommer att visa oss hur deras miljö skall se ut. Det är här vårt arbete kommer att ta fart när vi tillsammans med barnen skapar den tredje pedagogen.

Ateljerista kursen

Mina reflektioner från först kurstillfället ...

Det första som slår mig med häpnad är i vilken miljö jag befinner mig i. En oerhört vacker utsikt över havet gör mig både glad och tillfreds i mötet med mina kursdeltagare. Det går inte att undgå att bli intresserad och inspirerad av våra lärare Mats och Marie när de berättar kursens upplägg och vad som förväntas av oss elever. Mats har jag haft förmånen att möta när jag gick Reggio Emilia A i Borås ht 2008. Min spänning och entusiasm ökade när vi kom till bildsalen några trappor upp. Återigen slås jag av utsikten med havet, båtarna, kobbarna och allt det andra vackra som jag såg bortom horisonten. Jag kände en iver, jag ville börja skapa!

Det första vi fick göra var att skriva våra namn på ett stort papper med pastellfärger. Vi skulle sedan binda ihop allas namn med ändarna och sedan färglägga. Vi kunde välja mellan "flaskfärg", tempera och akryl. Det kändes spännande och härligt att skapa tillsammans med de andra. Jag tyckte mest om att måla med flaskfärgen, det kändes mest följsamt. Akrylfärgen kändes blank och len att jobba med medan temperafärgen kändes tråkig. Jag har inte målat så mycket med andra färger än "flaskfärg" så det var riktigt spännande att prova på de andra färgerna också. En tanke som flög upp i mitt huvud mitt i mitt skapande var att jag mindes tillbaka på tiden då jag målade mycket i min ungdom. Jag fick en deja-vu känsla som kändes trygg och härlig. När alla hade målat klart satte vi upp våra alster på väggarna. När min blick mötte pappret med temperafärgerna slogs jag av en kraftig känsla av Picasso! Den såg ut som en Picassomålning.

Vi avslutade dagen med att prata kring pedagogisk dokumentation. Vad är det egentligen? Jo, det är att uppmärksamma barnens läroprocesser tillsammans med tex en kollega. Detta är inget nytt för mig då vi arbetar med pedagogisk dokumentation på mitt arbete. En fråga som ställdes var Hur kan den hjälpa oss framåt? Så som jag ser det kan den hjälpa oss framåt genom att bla synliggöra barnens läroprocesser. Att jag tillsammans med en kollega får reflektera gör att det som visas på tex en bild blir mer sann då jag får möjlighet att vidga mina tankar kring bilden och vad som händer.

Sammanfattande reflektion av dagen

Idag utmanades jag att fritt skapa kring ett bestämt tema. Att få vara den som skapar istället för att vara den medforskande pedagogen kring ett skapande som barnen gör, kändes oerhört inspirerande. Jag började med att skriva mitt namn som till sist blev en stor bild. De olika materialen fick mig att känna olika saker. Processen idag kändes uttömmande och utmanande men skapade ändå ett intresse att jobba vidare med. Tankar som jag stötte på under min process var bla Hur kan jag jobba med mina små som är 1,5 år på detta sätt? Vad kan vi förvänta av oss av de små? Hur pratar jag kring bilden med de små?

 Vad innebär det för mig att gå denna kurs?

• Jag vill utmana mig själv
• Så frön i mitt arbetslag
• Skaffa mig verktyg att arbeta med pedagogisk dokumentation

 Marie påpekade i slutet av dagen att "... våga vara i osäkerheten". Det är något som jag ska ta med mig under resans gång och utmana mig själv att verkligen våga att vara i osäkerheten.

Att våga ...

Min dotter Alva utmanar sig själv ...

Förundran

I slutet av Atejerista kursen, kommer inte ihåg vilket tillfälle det var, fick vi frågan av en kursledare:
 Vad har du förundrats över idag? Jag minns att jag förundrats över att jag inte stressat upp mig över att vi skulle redovisa vårt projekt för våra kurskamrater. Jag hade haft en lugn och härlig morgon med familjen och helt släppt min nervositet över redovisningen. Känslan var härlig och det kändes skönt att få reflektera över. Att låta sig själv och andra tänka till och reflektera över vad de förundrats över tror jag är viktigt och öppnar upp och släpper fram inre känslor.

"We have to convince ourselves that it is essential to preserve in children (and in ourselves)
the feeling of wonder and surprise. In fact, drawing, painting, and the use of all languages, are
experiences and explorations of life, of the sense, and of meanings. They are an expression of
urgency, desire, reassurance, research, hypotheses, readjustment, constructions and inventions."                                                                                                                                   Loris Malaguzzi

Vad är en medforskande pedagog?

För mig har det kommit att bli några nyckelbegrepp när jag tänker på vad en medforskande pedagog är för mig

• Utmana (förmågan att utmana barnens olika teorier och att problematisera som leder lärandet vidare)
• Inspiration (att låta sig inspireras av barnens nyfikenheter och hålla deras olika frågor vid liv och att själv vara en inspiratör)
• Möjliggörare (att kunna förhålla sig till barngruppen och deras utmaningar, skapa tron om att allt är möjligt, inte sätta gränser för vad som är möjligt)
• Reflekterande (vara lyhörd över vad jag uppfattar och över vilka signaler barnen ger och vilka signaler jag ger tillbaka, men framför allt reflektera över barnens läroprocesser)
• Flexibel (att kunna vara föränderlig och släppa taget, våga utmana både mig, mina kollegor och barnen)

Ännu ett viktigt begrepp "Den tredje pedagogen"

Att sätta barnen i fokus då vi planerar och utvecklar vår inne och ute miljö borde vara en självklarhet för oss som jobbar i förskolans värld. I Reggio Emilia filosofin har miljön ett sådant stort pedagogiskt värde, att man benämner den ”den tredje pedagogen”. Arbetar man Reggio Emilia inspirerat betonar man att miljön och arkitekturen måste beskriva på vilket sätt personalen vill närma sig barnen. Miljön är en pedagog som ska uppmuntra och inspirera barnen. Dessutom ska miljön utmana barnen i deras tankar och fantasi och främja dem till kunskap. Ofta konstruerar man miljön i form av ett torg/mötesplats likt en italiensk “piazza”. Man arbetar mestadels med rum i rummet och större rum skärmas av med hjälp av olika material, möblering och mindre utrymmen skapas. Beroende på hur verksamheten ser ut och utifrån barnens intressen förändras miljön. Vikten av att skapa sammanhang när miljöer skapas där barnet får förutsättningar för lärande där barnet själv kan tillägna sig kunskap, är en stor avsikt och vilja inom Reggio Emilia. Det är processen, inte produkten som skall avspeglas i miljön. Beroende på hur vi konstruerar miljön avspeglar bilden av vad vi kan komma att förvänta oss ska hända där, och då också vad vi förväntar oss av barnen. Rummen står på så sätt i kommunikation med oss, om vi ändrar miljön sänder vi ut nya budskap och det kommer ske saker på nya sätt i den nya miljön. Skapande och kreativitet står i fokus och då blir ett av de viktigaste rummen ateljén i Reggios förskolor. Ofta ligger ateljén centralt i förskolornas lokaler.

På min avdelning har vi en grundtanke om att fokusera kring barnen när vi planerar och utvecklar vår miljö och vår ambition är att använda den pedagogiska miljön som ett arbetsredskap. Vi vill anpassa miljön och materialet efter barnens intressen, behov och erfarenheter samt att miljön har en inbjudande och utforskande prägel. Vi arbetar ålders indelat för att lättare kunna anpassa vår miljö och material efter barnen. De ska själva kunna plocka fram det de vill jobba med utan att be en vuxen om hjälp. Vår ambition är att rummen skall tala till barnen; vad vill man göra här? Den estetiska utformningen är oerhört viktig, det skall vara vackert och tilltalande att vistas i miljön.

Viktiga begrepp

Pedagogisk dokumentation

För att möjliggöra kunskap och utveckling hos varje barn krävs observation och reflektion i ett socialt sammanhang. När vi observerar, analyserar och reflekterar över barn och vuxna i ett socialt sammanhang kan barns lärande och utveckling följas. Pedagogisk dokumentation är ett gemensamt verktyg och ett kollektivt reflektionsdokument pedagoger emellan eller mellan barn och pedagoger. Dokumentation blir alltså inte automatisk pedagogisk utan sker först då den används för bla att förstå tex en händelse ur fler synvinklar där nya beslut om utmaningar för barns och vuxnas lärande fattas. Dessutom handlar pedagogisk dokumentation om at synliggöra processer. Pedagogisk dokumentation kan ge oss svar på vad barn kan, hur de tänker och lär. Att drunka i dokumentation är inte så svårt då vi pedagoger ofta vill få med så mycket som möjligt, inte missa något med andra ord. Pedagogisk dokumentation speglar även vilken barnsyn vi har. När vi tex observarar hur miljön är utformad och hur självständig barnen får vara, kan visa oss hur vi tänker kring det kompetenta barnet. Hur jobbar man med pedagogiskdokumentation? Det är viktigt att vi bestämmer vad, hur och varför vi dokumenterar. Det är medlet, inte målet i sig som ska stå i fokus. Att man följer upp, analyserar och reflekterar över det man dokumenterar är också viktigt. Frågor som Hur gjorde vi? Vad ville vi? Hur gick det? Vad blev resultatet? Hur går vi nu vidare? är oerhört viktiga att jobba med.  Att dokumentera är ett sätt att komma närmare sin verksamheten för att bli medveten om vad som sker, hur man gör och varför.