Lunchmöte och ny kurs!

Tidigare i veckan träffade jag min "kompanjon" och vän Nina för att planera höstens upplägg :) Det pirrar i hela mig när jag tänker på alla våra utmaningar! Först ska vi träffa studenter i Varberg och Borås (som går bildspecialisering) 4 heldagar och ha seminarium och sen ska vi träffa verksamma pedagoger en halvdag där vi skall mini-föreläsa. Det känns så bra att vår lärare Mats har kokat ihop oss, mig och Nina! Alltid lika inspirerande och spännande att reflektera, fundera och samtala med Nina.

Det hände mycket denna veckan! Jag började även Pedagogista kursen, tjoho! Som jag väntat och längtat. Historien bakom RE filosofins uppkomst är alltid matnyttigt och vår lärare Tarja Häikiö tog upp många bra händelser som påverkat. När Tarja visade personliga bilder från Reggio Emilia blev jag helt varm i hjärtat. Jag är fortfarande kär i den staden!
Just nu jobbar jag med att förankra mycket av det Tarja tog upp ...

• Metaforens betydelse i barns lärande - allt skall förstås i ett större perspektiv ...
• Kvalite hänger ihop med vår medvetenhet ...
• Förmågan att leka är grunden för metaforen
• Pedagogistans utmaning - att hitta metanivån
• Förmågan att abstrahera
• Dewey - Piaget - Vygotskij - Freinet

"Barn är allt samtidigt hela tiden" (Tarja Häikiö)

Malaguzzi centret

 

Kort efter samtalet med Simon bestämde vi oss för att vara glada igen. När jag tänker tillbaka var det nog en överlevnadstanke. Vi visste i nu läget inte om det skulle komma efterskalv, i vilken omfattning i så fall osv. Regnet öste ner, det var gråmulet och i största allmänhet väldigt dystert. Det fick kosta vad det ville, vi tog taxi till Malaguzzi centrat. Åh, vilken upplevelse, jag blir varm i kroppen när jag tänker på det. Så väl bemötta av personalen. Vi började med att titta på en utställning från, jag tror, en förskola. Tyvärr fick vi inte ta bilder där. Det var spännande. Vi vandrade vidare och fastnade vid en "bioduk" där vi fick se två olika filmer från en förskola. Tyvärr inget ljud men det gjorde inte så mycket, bara att få se och ta in med ögonen ledde till att många tankar sattes igång.
En av många reflektioner jag bär med mig från besöket är:
Behövs frågor för att processen skall gå framåt? Har inte kommit så långt i mina reflektioner kring denna reflektion ...

 

 

 

Min resa till Reggio Emilia

För några veckor sedan fick jag möjlighet att förverkliga en dröm - åka till Reggio Emilia!

Tack Cristian, Frederica och Simon

Jag håller på att landa i mina tankar kring min upplevelse som jag delade med min kära vän Bente. Nu, sådär 10 dagar efter hemkomst kan jag se tillbaka med många känslor. Jag tror mitt starkaste sinne är luktsinnet. När jag blundar och bara fokuserar på känslan som kommer upp när mina tankar far tillbaka till Reggio Emilia så doftar det ljuvligt i näsan. Jag förundrades av alla olika dofter i staden, främst av njutningsfulla och friska dofter. När jag blundar minns jag även hur vi svävade fram på gator och torg, både till fots och på cykel. Alla myllrande människor som vaknade till liv redan vid 8 snåret verkade pigga och alerta, för att några timmar senare lämna gator och torg för lite siesta. Jag minns då vi satt, nästan helt spöklikt ensamma, på den där stora Piazzan mitt i Reggio under siestan och lapade sol och förundrades av de vackra, nätta, chica, glada och sprudlande människorna. Alla dessa olika personligheter! Ingen förstod ett ord engelska men ALLA var vänliga och välvilliga att hjälpa oss då vi kommit bort oss i myllret av folk, gator och torg. Jag blev kär i Reggio Emilia och den mystiska och härliga atmosfären!

Men det var inte bara sköna känslor som väcktes till liv. Även de där känslorna som är svåra att beskriva med ord. När vi, efter en lång dag, tog oss en liten kvälls siesta kände vi hur våra sängar började röra sig. Det var som om hela rummet gungade i takt. Vi tittade på varandra och jag föll i någon konstig skratt attack. Jag har någonstans alltid vetat hur jag reagerar när jag blir chockad, att jag lätt kan falla i skratt och bli handlingsförlamad. Stackars Bente flög upp och började titta ut genom fönstret för att se om folk sprang ut från hotellet. När vi lugnat oss lite grann och samlat oss förstod vi så småning om att vi just varit med om en jordbävning. Jordbävningen hade ägt rum några mil från Reggio Emilia men vi kände av den ända till oss ändå. Vi var båda ganska skärrade men tog det ändå med ro efter att vi fått pratat med hotellpersonalen. Kort efteråt fick jag sms från Cristian Fabbi. "Alla förskolor är stängda!" Våra tankar gick ju givetvis till alla berörda och det blev på något sätt mer verkligt nu när jag "pratade" med Cristian. Jordbävning!! Alla dessa familjer vars hem blivit förstörda! Allt kändes så overkligt ... Den natten sov vi inte mycket =(
Morgonen därpå ringde vår kontakt Simon och vi hade ett långt samtal. Vi hade funderat hela natten på hur allt skulle bli ... hur alla berörda mådde ... blir det mer jordbävningar ... ska vi åka tillbaka till Milano ... osv ... Vi beslutade tillsammans med Simon att flytta dag för vårt besök och till en annan förskola. I all bedrövelse bestämde vi oss för att blicka framåt och inte tänka på allt som KUNDE ha hänt oss. Nu ville vi istället fokusera på vår upplevelse i Reggio Emilia med alla människor, besöket som vi skulle göra på Malaguzzi centrat och besöket på förskolan i Boretto.
Fortsättning följer...

Resan går mot Reggio Emilia

Jag har precis packat klart. I skrivande stund funderar jag på om jag packat med allt som jag behöver. Jo det har jag nog ...
I mina tankar har jag inte packat med mig något, inte mer än ett öppet och oförberett sinne =)
Förhoppningsvis kommer ni kunna följa min upplevelse här ...

För ett år sedan ...

... startade jag denna bloggen. Min lust att dela med mig med andra och få reflektera tillsammans knuffade igång mig och här är jag nu - ett år senare. Men om jag tänker efter riktigt noga så var det ju också för att jag har många drömmar... En av de är att åka till Reggio Emilia. Som ni vet är jag där om en vecka och det känns så spännande så jag spricker nog snart. Det är svårt att inte tänka innan hur det kanske kommer att bli. " ...hur det kanske kommer att bli ..." är jag bra på att tänka och jag tränar mig och tränar mig på att INTE tänka så. Men det är svårt, väldigt svårt. Framför allt i vardagen. Det är så lätt att falla in i dessa tankar om "...det blir nog såhär, eller såhär ..." Min resa, eller vår resa (min kära vän Bente följer med) kan inte bli annat än succé! Vi pratar fram och tillbaka hur vi skall lägga upp vår resa. Just nu har vi bokat första och sista natten bara. Vår kontakt i Guastalla (tack Cristian!) har gett oss möjlighet att besöka en förskola en dag, vilket är fantastiskt! Vi kommer förmodligen att bo i Reggio Emilia stad de andra tre nätterna. Där kommer vi givetvis besöka Reggio Children.

Det pirrar, svirrar och svichar i tankarna nu!

 

Min bloggtid är knapp och jag brottas med tiden åter och återigen ... Mitt upp i all OTID kom något oväntat till mig ... En resa till Bassa blev möjlig och jag har hoppat på denna fantastiska möjlighet! Jag får bita mig i läppen om och om igen. Är det verkligen sant? Ja, det är sant! Om några veckor kommer jag befinna mig någonstans på bilden ovan :) Det pirrar, svirrar och snurrar i hela kroppen!

Det ända jag har bestämt mig för inför resan och detta äventyr är att jag skall försöka öppna upp varenda sinne hos mig själv, inte tänka innan på vad jag eventuellt kommer att få uppleva :)

Möte med Christian Fabbi

För några dagar sedan fick jag möjlighet att ta del av Christian Fabbis tankar och reflektioner på ett öppet seminarium på Artisten i Göteborg. Jag förundrades av att jag faktitskt kände igen många ansikten. Några från Ateljerista kursen, några lärare, några bloggvänner, några från nätverksgruppen. Det var en härlig känsla att få lyssna, ta in och reflektera över Christians tankar och erfarenheter. Jag hade inte med mig något att skriva på, för jag hade en tanke om att BARA lyssna och ta in. En kollega hade som tur var med sig block och penna, för jag kunde ju inte hålla mig, jag var bara tvungen att plita ner ord som kom upp. Det jag tar med mig från dessa stackars få timmar är (och som jag tänker kring)

• Demokrati - vad tänker jag om det?
• Min roll - Jag reflekterar och funderar, processar ...
• Samling - härligt att den verkar vara lika viktig där som här! Vilka likheter och skillnader ser jag?
• Komma närmare samhället - Hmmm ja, förvisso, där är jag inte riktigt klar i tankarna och tycker det är spännande och funderar vidare ...

Det är härligt att lyssna på Chrisitans italienska språkbruk, det är känns liksom som man kommer närmare "Reggio" i mötet med honom :)